Ett år har gått

Det här inlägget började jag skriva den 7oktober men postade aldrig då jag inte hittade bilden. Dags nu; 

Idag har det gått ett år sedan jag genomgick min ALIF, Anterior Lumbar Interbody Fusion, på Stockholm Spine Center.

Jag minns oron inombords och tårarna som rann på vägen mot operationen som igår, trots att jag var helt trygg med min fantastiska kirurg Svante och trots att operationen gjordes för att jag skulle bli fri från de kroniska smärtor som begränsade mitt liv. 

Idag kan jag med glädje säga att beslutet att operera var bland det bästa jag gjort och det känns så skönt att kunna skriva det.

Även om vägen tillbaka kanske inte alltid varit alldeles spikrak (vilken väg är det?) så är jag idag så oändligt mycket bättre än innan operationen och jag är så innerligt tacksam.

Vänster höft, varifrån de tog benmassan, är fortfarande inte helt återställd men begränsar mig inte nämnvärt längre, och gällande känseln i vänster lår så är den också på god väg tillbaka, inte mycket bortfall kvar nu. Stannar det såhär så kommer det inte vålla mig några större obehag. Tror dock att jag nog kommer att kunna bli helt återställd med ytterligare tid, för jag ser framsteg fortfarande.

Höger ben, där jag hade mycket ischias innan operationen, kommer kanske aldrig bli helt smärtfritt (risk finns att det är ärrbildning på nerven efter att den låg i kläm i och med att smärtan inte helt försvunnit) men nu är det på en hanterbar nivå (och ibland nästan inget alls) och en enorm skillnad nu mot tidigare är att nu är den påverkbar via stretch tex, vilket den inte var förut när nerven var klämd.

Själva ryggen är i princip smärtfri! Majoriteten av tiden är den det. Skillnaden mot ett år sedan är enorm. 

I dagsläget går jag fortfarande hos sjukgymnast, men nu så sällan som var tredje vecka och hon hjälper nu mer ffa till med träningsupplägg för en stark bål och jämn benstyrka.

Jag har kommit tillbaka på hästryggen, jag har köpt gymkort och simkort och jag är på väg tillbaka mot mitt rörliga liv i stort. Även om de sträckor jag önskar fortfarande ligger en bit framåt i tiden, så ser jag dem nu anas lite i horisonten och det gör mig så glad. 

I dagarna har jag börjat fylla i ettårsenkäten från SweSpine, svenska ryggregistret. Där får jag verkligen svart på vitt vilka skillnader det är i min status för ett år sedan och idag. 

Jag är som ni förstår väldigt glad över att kunna blicka tillbaka och känna mig så nöjd <3 Beslutet var rätt. 

Nu ska jag fortsätta bygga upp kroppen grundligt för att slippa fler operationer i framtiden, och jag är väldigt motiverad!

 Tillägg; För några veckor sedan var jag på ettårskontroll på Spine. Kotorna är nu ihopväxta och benbildningen har gått bra! Läkaren nöjd och tror att de kvarvarande nervproblemen kommer att ge med sig med mer tid. Jag fick order om att nu leva mitt liv som jag vill helt utan inskränkningar och restriktioner (förutom att sova på magen ;-) )! Hurra!! Blir nervproblemen sämre nu så är det temporärt och bara att ta mig igenom, känns bra!