Den eländiga vaden del #?

Ja, historien om den eländiga vaden fortsätter. Jag känner mig rätt uppgiven, så jag har inte ens haft ork att sammanfatta läkarbesöket. Jag VET vid det här laget att rejäla överansträngningar tar tiiiiid, men det är svårt att inte misströsta ändå...

Magnetröntgen visade glädjande nog ingen fraktur, skönt!! Tyvärr var läkaren rejält nonchalant och konstaterade krasst att det nog hade varit bättre om det varit det ändå än "bara" den väldigt kraftiga benhinneinflammation samt inflammation i ett par muskelfästen som jag nu har, för det hade läkt snabbare trodde h*n. Detta kunde ta ända upp till ett par år (!) att läka ut, och operation kunde bli aktuellt men då först när det gått ett år och med rätt dålig prognos så det vill jag VERKLIGEN slippa. 

Jag bröt ihop av hela situationen och läkarens nonchalans. Jag brukar passa mig noga för att kritisera sakkunniga, men bemötandet var under all kritik. Det tog 30 sekunder (i princip) att göra första besöket och skriva remissen till röntgen och max ett par minuter med återbesöket. Under den tiden fick jag redogöra för tidigare behandlingar och sedan veta med trist attityd att "Fyra månader är ingenting" (det förstår jag med, men för mig känns det ändå mycket när jag fortfarande är så dålig, och inte fått någon som helst plan för rehaben) och "Din häst mår säkert bara bra av att vila några månader till" (eh, nej, verkligen inte!) samt få ett par remisser - en till medicinska inlägg och en till en specialiserad sjukgymnast, och en sammanfattning att rehaben är A och O. Det förstår jag verkligen, men vad ska jag göra för rehab då? Sjukgymnasten hade tid tidigast i slutet av januari när jag ringde dem efteråt.

Jag känner mig rätt uppgiven kan jag säga.

Glad över att det bara är inflammationer, verkligen, men frustrerad över att fortfarande inte ha några svar på VAD jag skall göra för att hjälpa läkningen. Hela högerbenet är påverkat, och det känns
verkligen som en lång bit kvar. Det HAR blivit bättre så till vida att jag inte längre har direkt ont och känner mig låghalt när jag bara går, där är en stor skillnad. Dock kan jag fortfarande inte tänka på att gå något mer än en kortare sträcka för jag fortfarande känningar konstant (så löpträna är ju bara att glömma). Går jag mer än en km i sträck blir jag sämre direkt. Ullaredsbesöket var definitivt inte bra i det hänseendet alltså, så nu är jag sämre igen. Så tröttsamt. Jag hoppas så innerligt att läkningen skall gå betydligt fortare när jag väl får adekvat hjälp.

I väntan på sjukgymnasten så försöker jag nu prova mig fram lite på egen hand, vi får väl se hur det går, skönt i alla fall att våga prova lite nu efter röntgen.

Imorgon skall jag upp till Sthlm och få inläggen gjutna.

To be continued.

Juldagsfirande

Myskläder, lek med julklappar, undanröjning av de lämnade julaftonsresterna (i form av disk efter den sista matlagningen, tornadon som drog fram i badrummet/sovrummet efter ombyte i all hast (tänk att tiden alltid skall bli så knapp, det är en väl rotad jultradition ;-) osv...) ännu mera lek och allmänt lugn (även om just den biten är relativ med två små barn i huset, särskilt som tomten gav barnen varsin leksakselgitarr ;-) ).

På eftermiddagen så bjöd vi in våra föräldrar/svärföräldrar på spontant juldagsfika med skinkmacka och allt julgodis som aldrig kom fram på julafton. Det blev himla lyckat, tack alla för en mysig eftermiddag! <3

Så avslutade vi kvällen med hela familjen i soffan framför de sista två delarna av julkalendern vilka vi missat - den har verkligen varit uppskattad här hemma och lett till massor av funderingar och kluriga frågor från store sonen.

Två juldagsmysiga killar i härliga nya julklappsdressar (tack mormor!);

Julafton 2013

Den innehöll allt som kan önskas för en julafton <3

Kanske inte lugna och sansade barn (... ;-) ) men släkt/familjemys i mängd, paket från tomten till barnen på morgonen (och han behövde inte bli särskilt sotig hos oss eftersom vi inte eldat i öppna spisen sen den sotades sist! ;-) ), en sväng till stallet, jullunch hos min mor med närmaste familjen (även svärföräldrarna, som kom lagom till fikat <3 ), Kalle Ankas jul, besök av tomten, och sedemera en kort promenad upp till min morbror med familj (vilka bor ett par hundra meter från bort, sisådär) för lite julgröt och ännu mera socialt umgänge. Där uppe infann sig julstämningen på riktigt, när den största exalteringen hos barnen lagt sig, och det mesta var avklarat - kvar var bara att njuta av den sista stundens samvaro med alla nära och kära. Jag har alltid uppskattat julaftons sista timmar allra mest på något vis, då alla är samlade och njuter ihop, så jag är glad att våra barn orkade hålla sig pigga och därmed glada extra länge så att de också skulle få dela den stunden <3

Dagen innan julafton var jag och barnen uppe på kyrkogården och tände ljus för farfar/gammelfarfar och mormor/gammelmormor. På julafton var det exakt ett år sedan farfar vandrade vidare. De var båda med oss nära i hjärta och sinne under julafton, de fattas oss. Förlusten av mormor är fortfarande så närvarande också, även om vi alla har frid i hjärtat för hennes skull.

Efter att jag skjutsat hem min kära gamla morfar vid 22.30 på julaftonskvällen så tog jag vägen förbi kyrkogården på vägen tillbaka till morbrors hus, för att titta så ljusen fortfarande lös som de skulle och skänka dem en ytterligare liten tanke. Min förhoppning var att vi skulle ha kunnat släppa upp kinesiska ljuslyktor tidigare under julaftonen för att hedra deras minnen, men det blåste och regnade för mycket hela julafton lång.

Vi gör ett nytt försök den 28:onde istället, då vi skall fira med min syster och hennes familj, som är uppe hos svågerns släkt i Norrbotten just nu!

Jag är så tacksam över ynnesten att ha en så fantastisk familj och släkt, de betyder så mycket alla och en var <3 Tack för ytterligare en härlig jul! Nu ser vi fram emot den 28:onde då vi alla får ses igen!

Fjärde advent och lilla julafton

Efter helt hysteriska sista dygn innan julledigheten så var den mer än välkommen! Var hälsad kära ledighet!!

Även om livet alltid är aktivt med två små kvicksilver i huset, så finns förhoppningsvis tid för återhämtning i form av massor av familjemys.

Fjärde advent firade vi på förmiddagen hemma, med sista adventsfikat för i år och de sista små adventspaketen. En sångbok till lillebror och en ny Kråke-bok till storebror. Han är verkligen förtjust i Kråke, och det är böcker som även vi vuxna uppskattar mycket. Rekommenderas!

Till lunch for vi ut till svärföräldrarna för julfirande. Det blev en fantastisk eftermiddag och kväll, med mycket lek, både ute (i alla fall för delar av familjen för att springa av sig lite överskottenergi, trots stormen) och inne, massor av god mat, mys och julklappar. TACK underbara ni för ett toppenfirande, på alla sätt! <3

Vår julklapp till dem bestod i en kortvecka i Orsa Grönklitt i januari, vilket var uppskattat, så det ser vi nu fram emot allihop!

Julen är kommen

Maten lagad (nåja - det mesta i alla fall...), paketen inslagna och granen på plats - och klädd! Nu väntar vi bara på att sova så tomten kan komma och hälsa på ;-)

Det tog 13 arbetstimmar totalt att slå in paketen - helt galet! Frågan är om det är vi som är dåliga på att slå in paketen, eller om det var för många? Hönan eller ägget?

Till nästa år skall vi ha sparat många kartonger, i god tid....

GOD JUL från oss alla till er alla!

Julklappsrace

I år har tiden innan jul varit mer späckad än vanligt. Väldigt lite tid för julklappsplanering och förberedelser i största allmänhet, så jag tog tidigt beslutet att vara radikal i julklappsinköpen i år. 

Jag gillar verkligen julen, och jag (vi, ska jag skriva!) gillar verkligen att ge bort julklappar också. Däremot gillar ingen av oss trånga shoppingcenter med lite tid till förfogande, när vi inte riktigt bestämt vad som skall inhandlas. Det ger stressexem redan i förtid, i princip. Blotta tanken alltså.

Jag rannsakade oss och alla klappförslag, gav maken förslaget att jag fixade samtliga julklappar åt hela tjocka släkten på en och samma gång, genom att åka ner till Ullared över ett dygn, själv, mot att han tog de av mina hämtningar/lämningar som skulle krävas  för att jag skulle hinna leverera allt på jobbet innan jul om jag tog tid till resan.

Sagt och gjort. I måndags kväll åkte jag från jobbet ner till min fina vän T i Ulricehamn, som jag inte sett IRL på 5år. Väldigt efterlängtat! Tittade på deras nya hus och pratade häst intensivt i några timmar, sov, och fortsatte sedan färden mot Ullared samtidigt som T for till jobbet. Kom dit strax efter öppning, kopplade bort jobbet för en stund, drack en välförtjänt kaffe och strosade sedan runt i godan ro. Vid lunch hade jag kommit halvvägs och vagnen var knökfull av både klappar, förbrukningsvaror hem och andra nyttoprylar (samt lite smått och gott till mig själv som lön för mödan ;-) ) så jag betalade, lämnade allt i bilen, åt lunch på en restaurang utanför och tog sedan resten.

Många timmar och totalt 196(!!) artiklar senare (till mitt försvar skall sägas att varendaste liten tandkrämstub, hårsnodd eller plåster är inkluderat ;-) ) så styrde jag bilen hemåt igen. Med VARENDA julklapp inhandlad (och en massa annat välbehövligt), inklusive julklappar till barnen från gammelmorfar osv, dvs lite från andra också, inte bara från oss. HURRA!

Mission accomplished, jag behöll den känsla av julstämning som byggts upp hittills i december av adventsmys och annat genom att lägga effektiv tid samlat på ett enda ställe. Ett ställe som med fördel kan besökas utan att ha beslutat de exakta klapparna i förväg (något som i år kändes helt oöverstigligt - besluten..) och slippa bli galen och stressad över att inte hitta vad jag söker under begränsad tid.

Är så nöjd över beslutet att jag tror banne mig att jag gör om det nästa år igen! Även fast det är långt (och såklart även rätt dyrt) att åka. Det är det lätt värt, för just oss/mig, hur irrationellt det än kan tänkas låta för andra :-)

 

Nu - full fart in i kaklet på jobbet. Dvs - åter till ritprogrammet! Snart jul...

Tredje advent

Storstädning av huset inklusive rensning av barnens kläder och leksaker, flytt av urväxta grejer från storebrors till lillebrors rum och allmän julpyntning.

Träning för maken, stallet för mig, adventsfika för oss allihop inkl. barnens adventspaket och senare lite pyssel.

Till denna gång hade jag virkat en cupcake till lillebror (som jag dock glömt att dokumentera på bild - får komma senare) och storebror fick lite uppskattade pysselgrejer.

En bra dag!

Fångade julgranar

I lördags var hela familjen iväg på traditionsenlig julgranshämtning hos goda vänner.

Det är en tradition som sträcker sig sisådär 30 år tillbaka i tiden, och som till och med gått genom en generationsväxling, men ändå består.

Det började med att mina föräldrars goda vänner bjöd in till julgranshämtning med glögg och korvgrillning i skogen på deras gård, med efterföljande sopplunch inomhus, och nu har ett av deras barn tagit över gården sen i somras och valt att fortsätta traditionen. Mycket trevligt!
Det här har verkligen blivit upptakten på den "riktiga" julen för min del genom åren. Kanske kommer det även att bli så för våra barn?

Store sonen Carl fångade (hans eget uttryck <3) i alla fall sitt livs första egna julgran (naturliga i alla fall, innan har han haft min gamla plastgran, vilken lillebror nu fått ärva i något år tills han är stor nog att få en riktig gran han med).

Så tog vi även en till familjen, såklart. Jag log för mig själv där jag vandrade runt i skogen och inspekterade granar - 30 år av granletning sätter sina spår i form av gamla uttryck och minnen ;-)

Carl ville klä sin direkt, så mot kvällen åkte vi och inhandlade diverse pynt. Den stora granen avvaktar vi med tills dagen före julafton.

Han fick såklart välja sitt pynt själv och var sååå nöjd. Lillebror hjälpte sen till att klä den, och även sätta upp plastgranen i sitt eget rum, en mysig stund där julstämningen faktiskt smög sig på på riktigt.

Lusse lelle

I torsdags var det dags för Luciafirande på förskolan. Barnen har tränat och laddat länge för den stora dagen, och pedagogerna har verkligen gjort det lustfyllt för barnen och lärt dem massor av olika sånger, även på engelska!

Store sonen har tidigare år tyckt att det varit obehagligt och läskigt med all publik vid luciatåget, och det minns han väl, så han funderade mycket och länge i år hur vida han ville vara med eller ej. Så kom hans kompis L hem från en lång utlandsresa, och sonen fick henne som "partner" att hålla i handen i tåget, och därmed bestämde han sig för att han ville och vågade vara med.

Han var så stolt! <3

Jag är väldigt glad för hans skull att han vågade vara med till slut (vi poängterade naturligtvis hela tiden att det inte vore det minsta misslyckande eller fel av honom att välja att inte vara med!), för han växte inte bara flera centimeter utan hela meter nästan. Han satt som ett ljus, med sin hand i L's, och sjöng alla sånger och var så glad och stolt efteråt. Vilken självförtroendekick för honom! <3

Lillebror gjorde premiär i tåget och satt som en staty längst fram och tittade förundrat och överväldigat på alla föräldrar och syskon i publiken. Han vågade inte sjunga något, men valde att sitta kvar hela tiden, alldeles blickstilla. Lilla hjärtat, det var modigt av honom, han är ju inte så stor ännu <3 Gullunge!

Både mina föräldrar och svärföräldrarna var med och tittade, och efter tåget så fikade vi allihop traditionsenligt alla andra föräldrar, med pepparkakor och saffransskorpor som barnen bakat.

Det var två väldigt trötta killar hemma den kvällen <3

Äntligen röntgad!

Ja, nu är vaden äntligen magnetröntgad! Halleluja!!

Det är nu 3månader sedan jag sökte för den första gången och jag är bättre, men långt ifrån bra.

Jag försöker glädjas åt att jag inte längre har ont när jag går, och inte heller haltar om jag måste jogga en kort sträcka till tunnelbanan e dyl. Det tar sig alltså!

Dock känns det väldigt väldigt långt bort att komma tillbaka till Göteborgsvarvet i maj...

Men men - hoppet är det sista som överger en, eller hur?

Om en vecka har jag läkartid och får reda på resultatet av röntgen. 

Andra advent

Så har vi firat andra advent.

Vi gjorde lussebullar som bakningsaktivitet, barnen fixade varsin deg och var verkligen otroligt tålmodiga - bra blev det också!

Calle kom på den eminenta idén att använda pepparkaksformar till utbaket, så i år har vi några lusseklockor också :-)

Medan vi bakade ut så kom en av hans kompisar på spontan lekstund, stor lycka.

Så fikade vi när bullarna var klara och senare tände vi ljus och barnen fick varsin liten adventspresent.

Lillebror några fick några frukter som jag virkat och storebror fick en pysselbok - båda betydligt mer nöjda än förra veckan ;-) 

So far so good - jag gillar redan vår nyskapade adventstradition! Återstår att se om det blir lika lyckosam nästa helg, man vet ju aldrig med de små hjärtana.

Använde mig av ICA's recept, men inte det om godaste lussebullen från senaste Buffé då jag redan köpt hem kvarg, och hade i extra saffran och sedan lite grädde i degspadet då vi bara hade mellanmjölk hemma - bland de godaste lussekatter jag gjort tror jag faktiskt!

Sedan jag började använda köttermometern till att ta tempen på degvätskan vid bakning så blir jäsningen så mycket bättre (oväntat va, haha ;-) ). 

Mönstret för både jordgubbarna och päronet kommer från Drops design och de är virkade i soft cotton resp Victoria, virknål 4.

Julbak

Vi har en tradition i att träffa ett par goda vänner och deras barn i juletid varje år för att baka julgodis, så även i år. En himla mysig tradition, även om det i nuläget kanske inte blir så mycket bakat, men vad gör väl det - att ses är det primära :-)

I år har tiden innan varit allt för knapp, så jag gick "all in" vad gäller färdigköpta grejer - färdigt pepparkakshus, färdig kristyr, färdiga pepparkakor med hål i och färdig figurmarsipan i olika färger och smaker. Säga vad man vill men SÅ himla smidigt var det, även om jag i normalfallet inte är så förtjust i helfabrikat...

De stora barnen dekorerade pepparkakshus, gjorde marsipanfigurer och bakade pepparkakor på vännernas hemmagjorda deg. Och lekte i kubik. De små bakade pepparkakor de med - himla uppskattat!

Jag själv gjorde en omgång praliner fyllda med mandelmassa och jordgubbsmarsipan, och dekorerade lite pepparkakshjärtan på kul, förutom att hjälpa barnen.

Julmys på hög nivå!

Junta igen

Förra veckan var minst sagt späckad med julmiddag på jobbet (inkl. respektive då vi inte är så många) på Fjäderholmarnas krog - helt suveränt - sedan mormors begravning, julfest på LC och så junta, denna gång hemma hos mig. Himla trevligt alltihop (förutom all sorg begravningen bar med sig, naturligtvis...) även om jag kände mig tämligen dränerad på energi särskilt pga mycket jobb och lite sömn. Tur att det bara var en vecka i sträck även om den även gav mycket positiv energi att spara inombords - denna v är istället helt tom, så tid för återhämtning finns.

Juntan blev lika trevligt som vanligt, och denna gång var vi fulltaliga igen då Eva kommit hem från den långresa de ägnat hösten åt. Mycket spännande att höra om såklart!

Jag hade lagat grön ärtsoppa med yoghurtbröd till, och så äppelkaka till efterrätt. Vi har fortfarande mycket äpplen kvar ute i förrådet, och de är fina ännu sålänge, så det blir nog egna äpplen till jul i år :-)

I pysselväg så var tanken att fixa klart en julklapp men jag hann inte förbi Panduro på vägen hem som planerat, så det blev hastigt och lustigt (..?) en ny sjal. Anna höll på med en jättefin variant som jag blev sugen på att prova på systemet på. Så jag gick efter en rulle Zpagetti och gick loss. Annas var gjord i jättefint tunt garn, motsatsen mot min alltså, men jag gjorde den som en kul sak att prova.

1h effektiv tid tog det! Sen var rullen slut...och jag nöjde mig så.

Har faktiskt använt den ett par gånger, så resultatet fick godkänt :)

Tack tjejer för ytterligare en härlig kväll!

Vårt sista avsked

I torsdags var det dags för det ofrånkomliga, att ta vårt sista farväl av mormor.

Jag hade bundit den krans som var från vår sida av familjen till kyrkan, i meditativt syfte. Jag gjorde det även när farfar gick bort för ett år sedan, och det kändes fint i hjärtat. Så även denna gång.

Vi var rörande överens om rosa, då mormor tyckte mycket om rosa och ofta bar rosa kläder och smycken. Tujan och murgrönan som täcker själva kransen plockade jag i mammas trädgård, en trädgård som en gång var mormors. Mossan runt hjärtat kommer från Landet.

Till kistan så hjälptes moster och jag åt att planera kistdekorationen i mormors anda, som sedan floristen utförde efter skiss från oss. Egenplockad mossa, liljekonvaljer (som symbol för skogen på Landet, vilket mormor även hade i sin brudbukett), en "ö" med djupa röda täta rosor som symbol för kärleken till morfar, och så en ö symboliserande vattnet på Landet med stenar som vi barnbarn och barnbarnsbarn plockat på stranden där, "näckrosor", iris och gräs. Det blev så vackert.

Mormor önskade sig en ljus begravning, och det känns fint att känna i hjärtat att hennes önskan gick i uppfyllelse, för det blev verkligen en otroligt vacker stund och så ljus det går, när det handlar om en begravning.

Hon hade tyckt om den.

Mormor och morfar är goda vänner med en av Sveriges mer framstående jazzpianister. Han och en fantastisk sångerska som han samarbetar med framförde Unforgettable och Over the Rainbow och fick kyrkan att ljuda som en vacker konsert till mormors ära. På hennes kista stod det porträtt hon gav till morfar julen 1945, då 19 år gammal. Hon såg ut som en filmstjärna.

Jag satt i min bänk med tårarna rinnande, för sångerna var så mycket mormor.

Somewhere over the rainbow
Way up high 

there's a land I heard of once in a lullaby

Somewhere over the rainbow
Skies are blue
And the dreams that you dare to dream
Really do come true 

Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far behind me
Where troubles melt like lemon drops
Away above the chimney tops
That's where you'll find me 

Somewhere over the rainbow
Bluebirds fly
Birds fly over the rainbow
Why then oh why can't I? 

If happy little bluebirds fly
Beyond the rainbow why oh why can't I? 

Efter en fin minnesstund i restaurangen i huset där mormor och morfar bott de senaste 20 åren så hade vi sedan en middag för de närmaste hemma hos mamma, efter önskemål av mormor. Ett väldigt vackert önskemål som vi alla verkligen är glada för. Mormor kände oss. Det blev en avslappnad kväll fylld av närhet, kärlek, och fina minnen av mormor.

Mamma bor i ett hus som mina morföräldrar köpte för ca 45 år sedan, och bodde i fram till för 20 år sedan. Här har mormor och morfar haft otaliga fester där mormor alltid var den bästa av värdinnor. 

Så denna Mormors Afton så var silvret och mässingen nyputsad, linneservetterna brutna, och allt precis så vackert och välsmakande som om mormor skulle arrangerat själv. En sista hyllning. Nu trillar tårarna igen.

Kvällen avslutades med att vi gemensamt såg på gamla smalfilmer från 60-talet som min morbror fått digitaliserade. Att få avsluta med att se mormor och morfar bland annat från mormors 40-årsfest, var ett fint sätt att knyta ihop vårt avsked.

När jag sedan såg på klockan när morfar gick ut genom dörren hos mamma så var klockan precis 00.00. Mormors dag var över.

Som bandet till kransen sa;

För alltid i våra hjärtan, tills vi ses igen

Adventskalender

Som jag skrev i förra inlägget så startade jag en liten tradition med paketkalender här hemma, men bara på adventsdagarna. En "hel" kalender med 24 paket fanns ingen möjlighet att få ihop i år, men 4 kändes klart överkomligt.

Tanken är att det inte skall vara några paket i "lego-stil" utan något hemmagjort, eller något pyssel.

Till igår blev det varsitt förkläde åt barnen, att ha till julbaken :-)

Det blev inte direkt stående ovationer (som förväntat - mjuka paket är lite sisådär här hemma just nu tyvärr) - men de användes ändå senare, alldeles på eget bevåg så de fick godkänt trots allt ;-)

 

Sydda efter eget mönster, i vaxduk från IKEA.

Nu är det jul, här i vårt hus...

Stjärnor och stakar uppe, saknas gör utebelysningen. Store sonen var mer än exalterad över att äntligen få sätta upp sin röda stjärna. 

När han sedan kom på att förpackningen ser ut som ett rymdskepp, så ville han släcka all belysning utom stjärnorna, så var vi plötsligt i rymden :-)

Så införde jag en adventstradition i år - att baka en julig sak ihop med barnen att ha mysigt advents-familje-fika på, där vi alla också får varsin liten present. Som en adventskalender fast med enbart 4 luckor . Återkommer med vad barnen fick i ett separat i lägg.

Trevlig advent allihop!

Fikat blev rulltårta med pepparkaksmak och lingonfyllning, med frosting på.

Tyvärr fick jag inte till någon bild före vi åt upp majoriteten... Barnens gudmor kom över och fikade med oss också - mysigt!

Gissa vilken som är store sonens? ;-)

Överraskning

Vår äldste son älskar överraskningar. Maken hade gjort en i form av efterrätt till middagen igår och då ville han raskt göra en tillbaka till när maken kom ner efter att ha kvällsbadat lillebror.

En clowngrej skulle det vara, så det hela slutade så här snyggt <3

Och så på maken, som aldrig kan låta bli att apa sig på kort ;-)