Vårt sista avsked

I torsdags var det dags för det ofrånkomliga, att ta vårt sista farväl av mormor.

Jag hade bundit den krans som var från vår sida av familjen till kyrkan, i meditativt syfte. Jag gjorde det även när farfar gick bort för ett år sedan, och det kändes fint i hjärtat. Så även denna gång.

Vi var rörande överens om rosa, då mormor tyckte mycket om rosa och ofta bar rosa kläder och smycken. Tujan och murgrönan som täcker själva kransen plockade jag i mammas trädgård, en trädgård som en gång var mormors. Mossan runt hjärtat kommer från Landet.

Till kistan så hjälptes moster och jag åt att planera kistdekorationen i mormors anda, som sedan floristen utförde efter skiss från oss. Egenplockad mossa, liljekonvaljer (som symbol för skogen på Landet, vilket mormor även hade i sin brudbukett), en "ö" med djupa röda täta rosor som symbol för kärleken till morfar, och så en ö symboliserande vattnet på Landet med stenar som vi barnbarn och barnbarnsbarn plockat på stranden där, "näckrosor", iris och gräs. Det blev så vackert.

Mormor önskade sig en ljus begravning, och det känns fint att känna i hjärtat att hennes önskan gick i uppfyllelse, för det blev verkligen en otroligt vacker stund och så ljus det går, när det handlar om en begravning.

Hon hade tyckt om den.

Mormor och morfar är goda vänner med en av Sveriges mer framstående jazzpianister. Han och en fantastisk sångerska som han samarbetar med framförde Unforgettable och Over the Rainbow och fick kyrkan att ljuda som en vacker konsert till mormors ära. På hennes kista stod det porträtt hon gav till morfar julen 1945, då 19 år gammal. Hon såg ut som en filmstjärna.

Jag satt i min bänk med tårarna rinnande, för sångerna var så mycket mormor.

Somewhere over the rainbow
Way up high 

there's a land I heard of once in a lullaby

Somewhere over the rainbow
Skies are blue
And the dreams that you dare to dream
Really do come true 

Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far behind me
Where troubles melt like lemon drops
Away above the chimney tops
That's where you'll find me 

Somewhere over the rainbow
Bluebirds fly
Birds fly over the rainbow
Why then oh why can't I? 

If happy little bluebirds fly
Beyond the rainbow why oh why can't I? 

Efter en fin minnesstund i restaurangen i huset där mormor och morfar bott de senaste 20 åren så hade vi sedan en middag för de närmaste hemma hos mamma, efter önskemål av mormor. Ett väldigt vackert önskemål som vi alla verkligen är glada för. Mormor kände oss. Det blev en avslappnad kväll fylld av närhet, kärlek, och fina minnen av mormor.

Mamma bor i ett hus som mina morföräldrar köpte för ca 45 år sedan, och bodde i fram till för 20 år sedan. Här har mormor och morfar haft otaliga fester där mormor alltid var den bästa av värdinnor. 

Så denna Mormors Afton så var silvret och mässingen nyputsad, linneservetterna brutna, och allt precis så vackert och välsmakande som om mormor skulle arrangerat själv. En sista hyllning. Nu trillar tårarna igen.

Kvällen avslutades med att vi gemensamt såg på gamla smalfilmer från 60-talet som min morbror fått digitaliserade. Att få avsluta med att se mormor och morfar bland annat från mormors 40-årsfest, var ett fint sätt att knyta ihop vårt avsked.

När jag sedan såg på klockan när morfar gick ut genom dörren hos mamma så var klockan precis 00.00. Mormors dag var över.

Som bandet till kransen sa;

För alltid i våra hjärtan, tills vi ses igen