Omstart

Jag har haft så mycket jag tänkt skriva om här, men dåligt med ork och tid så den mentala högen har bara växt och till slut blivit till ingenting, just av den anledningen.

Nu kastar jag den högen i papperskorgen och börjar om. Jag gillar ju att skriva nu och då - så den mentala barriären behöver klättras över.

Så hej på dig bloggen! Kul att du finns kvar!!

Ett år har gått

Det här inlägget började jag skriva den 7oktober men postade aldrig då jag inte hittade bilden. Dags nu; 

Idag har det gått ett år sedan jag genomgick min ALIF, Anterior Lumbar Interbody Fusion, på Stockholm Spine Center.

Jag minns oron inombords och tårarna som rann på vägen mot operationen som igår, trots att jag var helt trygg med min fantastiska kirurg Svante och trots att operationen gjordes för att jag skulle bli fri från de kroniska smärtor som begränsade mitt liv. 

Idag kan jag med glädje säga att beslutet att operera var bland det bästa jag gjort och det känns så skönt att kunna skriva det.

Även om vägen tillbaka kanske inte alltid varit alldeles spikrak (vilken väg är det?) så är jag idag så oändligt mycket bättre än innan operationen och jag är så innerligt tacksam.

Vänster höft, varifrån de tog benmassan, är fortfarande inte helt återställd men begränsar mig inte nämnvärt längre, och gällande känseln i vänster lår så är den också på god väg tillbaka, inte mycket bortfall kvar nu. Stannar det såhär så kommer det inte vålla mig några större obehag. Tror dock att jag nog kommer att kunna bli helt återställd med ytterligare tid, för jag ser framsteg fortfarande.

Höger ben, där jag hade mycket ischias innan operationen, kommer kanske aldrig bli helt smärtfritt (risk finns att det är ärrbildning på nerven efter att den låg i kläm i och med att smärtan inte helt försvunnit) men nu är det på en hanterbar nivå (och ibland nästan inget alls) och en enorm skillnad nu mot tidigare är att nu är den påverkbar via stretch tex, vilket den inte var förut när nerven var klämd.

Själva ryggen är i princip smärtfri! Majoriteten av tiden är den det. Skillnaden mot ett år sedan är enorm. 

I dagsläget går jag fortfarande hos sjukgymnast, men nu så sällan som var tredje vecka och hon hjälper nu mer ffa till med träningsupplägg för en stark bål och jämn benstyrka.

Jag har kommit tillbaka på hästryggen, jag har köpt gymkort och simkort och jag är på väg tillbaka mot mitt rörliga liv i stort. Även om de sträckor jag önskar fortfarande ligger en bit framåt i tiden, så ser jag dem nu anas lite i horisonten och det gör mig så glad. 

I dagarna har jag börjat fylla i ettårsenkäten från SweSpine, svenska ryggregistret. Där får jag verkligen svart på vitt vilka skillnader det är i min status för ett år sedan och idag. 

Jag är som ni förstår väldigt glad över att kunna blicka tillbaka och känna mig så nöjd <3 Beslutet var rätt. 

Nu ska jag fortsätta bygga upp kroppen grundligt för att slippa fler operationer i framtiden, och jag är väldigt motiverad!

 Tillägg; För några veckor sedan var jag på ettårskontroll på Spine. Kotorna är nu ihopväxta och benbildningen har gått bra! Läkaren nöjd och tror att de kvarvarande nervproblemen kommer att ge med sig med mer tid. Jag fick order om att nu leva mitt liv som jag vill helt utan inskränkningar och restriktioner (förutom att sova på magen ;-) )! Hurra!! Blir nervproblemen sämre nu så är det temporärt och bara att ta mig igenom, känns bra!

Kroatien

Första veckan i september så var det dags för min systers och min födelsedagspresent till vår pappa när han fyllde 70år i våras. Han har i många år drömt om att segla i Kroatien, och tog skepparexamen för ett gäng år sedan för att kunna hyra båt där nere. Sedan har det bara inte blivit av. Tills vi helt sonika gav honom en sådan resa i present <3

Bara han och vi två, massor av pappa-döttrar-tid.

Vilken resa det blev! Magisk! Ett minne för livet för oss alla. 

Vi blandade hamnar (Trogir, Hvar, Vis) med att ligga på svaj i vikar. Solade, badade, umgicks, sov, tränade (jag simmade minst 30min per dag och kom ut på tre löpturer tillsammans med syster (i 35-gradig värme, puh!), så himla skönt!), läste böcker och bara myste i största allmänhet. Vi hade otrolig tur med vädret, strålande sol varenda dag och minst 30grader varmt. När vi återvände med båten till hemmahamnen för hemresan så kom molnen och regnet i samma stund som vi lade till, helt otroligt.

TACK pappa och syster för en fantastisk vecka! <3

Kroatien är definitivt ett land att återvända till! Gärna på segelbåt igen, och med hela familjen ombord! 

Tillbaka på hästryggen!

Skedde för ca 1mån sen, efter 1,5års uppehåll! Lycka...<3 Så vant, så hemtamt, så rofyllt <3

Kroppen har svarat bra så från och med oktober så är jag officiellt medryttare på systers fina Bosse. En fantastisk häst som jag är stolt uppfödare till <3

2 dagar i veckan blir det - lagom med tanke på all annan träning som behöver hinnas med.

Årets första must

Igår styrde lillebror och jag kosan mot Ekerö och Rosenhill med ca 50kg av våra sommaräpplen, uteslutande Transparente Blanche. Det var lite i tidigaste laget, en del frukt var något omogen fortfarande, men de mognar så otroligt fort nu så om en vecka hade det mesta varit mjöligt och därmed för sent att musta.

Sommarfrukten har vi inte mustat tidigare utan den äts mest och vi gör lite mos/kakor/torkar osv men det förslår ingenting, det trädet ger nog åtminstone 200kg frukt i år... Så i år provar vi lite sommarmust också. 

Jag valde pastöriserad must denna gång, på bag in box. Mycket dyrare men praktiskt och då kan vi förvara den i rumstemperatur och istället frysa den must vi gör senare i höst (frysen blir snabbt full av mos och must på vinterfrukten sen, trots att vi har en hel stor extra). Perfekt gå-borts-present också!

24liter fick vi med oss hem denna gång.

Livsnjutande vattendjur <3

Våra barn är riktiga vattendjur, ju oftare i vattnet desto bättre, oavsett väder.

Idag var en fantastisk sommardag, till och med den gamla mamman badade!

Helt underbart för både kropp och själ.

Naturlig skönhet

Den här skönheten släppte jag och stora sonen försiktigt ut från förrådet idag. Så otroligt vacker!

Ettårspresent

När lilla Walter hade ettårsdag för några veckor sedan så fick jag för mig att damma av akvarellfärgerna som legat orörda i 8(!)år. Har tänkt på det så många gånger, men aldrig gjort slag i saken. Just nu känns det märkligt. Jag var väldigt ringrostig och oj så mycket förbättringspotential, men det var så roligt!

Det ska definitivt inte ta 8år till nästa gång.

Blandade akvarellen med lite tusch i olika färger.

Vår sommar

Än är inte sommaren slut, dock semestern. Från och med igår är det tillbaka till jobb, förskola och nu mer även fritids/skola. Redan idag är det dock planeringsdag på skolan, och storebror får vara med farfar och farmor. TACK!

5 mycket efterlängtade härliga semester/sommarlovsveckor har vi haft tillsammans hela familjen. En vecka i Danmark med goda vänner, Legoland, havet och massa lek och bus. Varsin egen minisemester med barnen, jag till Stockholm med hotellboende och besök på Skansen, Junibacken och Spårvägsmuseet, maken till skogen med tält och stormkök. Det bästa av två världar och mycket uppskattat av barnen. Den av oss vuxna som varit kvar hemma har renoverat och ägnat oss åt allmän husvård.

Vidare har vi (barnen) badat massor, vi har bott på Landet (mammas sommarhus) med goda vänners sällskap, varit på ett magiskt bröllop och hängt mycket hemma.

Plockat mängder med bär från vår trädgård, sommaren när den är som bäst <3

<3

Snabba frukostbröd

På helgerna brukar jag försöka lyxa till det lite med färskt bröd. En fördel med glutenfritt är att det finns många alternativ som inte behöver jäsa, så det går snabbt och lätt att svänga ihop en "deg". Imorse var dock mandelmjölet slut, så det blev till att googla fram något alternativ. 

Det blev detta, baserat på majsmjöl och rismjöl;

http://geflekost.blogg.se/2015/april/snabba-glutenfria-mjolkfria-och-mandelfria-frukostfrallor.html

Klart godkänt alternativ!

Att åka tåg

Mina barn har ända sen vi åkte tåg senast (en fördel med att ha månadskort är att det är lätt att säga ja med någon minuts varsel ibland :-) ), vilket nu var ett par månader sedan, önskat nästan dagligen att vi skall åka igen snart. Dock ville de åka lite längre, så en eftermiddag skulle bli svårt att hinna på.

I söndags var det dags. Maken var bortrest så vi hade en riktig mamma-barn-dag. Vi åkte både SJ-tåg, pendeltåg, spårvagn, och till sist även parktåg på Skansen där vi till slut hamnade även om det denna dag var resan och inte målet som var huvudattraktionen :-)

Det blev en alldeles fantastisk dag tyckte vi alla tre, med både lite djur, teater och lek förutom tågen <3 Älskade ungar!

Vägen tillbaka, Vårruset

Vägen tillbaka har inte varit spikrak men säg den väg som är det. Jag har haft problem med nervkänningar i höger ben en längre tid igen, förutom vänster höft/lår som är en komplikation efter operationen. Det beror inte på att jag har gjort något särskilt, utan nerven har nog helt enkelt varit i kläm för länge innan op:en.

Kanske är det kroniskt i läget jag är i nu, kanske blir det ytterligare bättre.

Den stora skillnaden nu är att det inte längre eskalerar så fort jag gör något fysiskt, utan håller sig på en vettig och uthärdlig nivå. En ytterligare stor (enorm) skillnad är att nu kan jag påverka genom stretching, det var helt verkningslöst innan.

Jag har sedan augusti 2013 längtat väldigt väldigt mycket efter att kunna springa igen. Hoppats, hoppats ännu mer, våndats och längtat.

I tisdags sprang jag vårruset ihop med min LC-klubb. I förberedande löpsyfte så har jag varit ute och joggat ihop med min äldste son på cykel 2ggr, samt tagit en 3,1km-runda i elljusspåret. Dvs i princip ingenting men nog för att känna lite på kroppen i löpsituation. Jag har ju cyklat desto mer.

"Träningen" har känts tillräckligt bra för att våga prova att springa hela vägen på Vårruset, och visst gick det vägen.

Valde såklart att ta det väldigt lugnt och helt utan tidsmål, och var så nöjd och glad efter målgång. Tänk att man kan bli så lycklig av ynka 5km löpning!

Jag höll "snacktempo" med en kompis hela vägen och kom i mål med ett lyckorus i kroppen på knappa 29min. Inte lyckorus över tiden - den var helt oväsentlig - utan lyckorus över att ha genomfört mina första 5km på närmare 2år. DET är lycka!

Nu blir det fokus cykel igen och bara något kortare löppass då och då, jag vill inte fresta på i onödan innan bålen är tillräckligt stark. 

6 år <3

I fredags fyllde vår äldste son 6år!

Aldrig hade väl jag kunnat ana innan vi fick barn hur stort det är att fylla 6år när man är liten ;-) Han har väntat och längtat, väntat och längtat... Nu är han färdigfirad för i år och så nöjd och stolt över att vara 6år äntligen.

Älskade unge, som nu både börjat på fotboll, fått en egen armbandsklocka som

han ivrigt försöker lära sig och påbörjat sin inskolning till höstens förskoleklass <3

Här med lillebror i Mulle Mecks lekpark på självaste födelsedagen, hans egen önskan - vad spelar väl lite regn och snålblåst för roll? <3

Tallinn

Min pappa fyllde 70år i mitten av april. Det firades stort med att alla i närmaste familjen (11 personer) åkte till Tallinn. Pappa har rötterna i Estland, min farmor var gravid med honom då hon flydde under andra världskriget, så det kändes självklart. 

Barnen var laddade flera veckor i förväg och vi alla hade härliga dagar med massor av kvalitetstid <3

Innan hade jag skrivit ut översättningskort från Celiakiförbundet och de visade sig vara väldigt användbara... Vi hade klara svårigheter att få till maten för lilleman. Vi lärde oss både ett och annat att komma ihåg till nästa resa. Det är inte alldeles lätt! 

Lilleman var dock nöjd och glad ändå och allt löste sig till slut.

Stort tack till alla som var med för fantastiska dagar! <3