En sann mardröm...

Jag har länge funderat hur jag skall göra med mina så högt älskade hästar. Jag har ju två, Berra och Chiquita. De är båda avkommor till min så saknade Basiliqa och betyder otroligt mycket för mig.

Nu efter allt med ryggen är det svårt att få tiden att räcka till. Min egen kropp behöver egen träning utöver övriga livet med pendling, krävande jobb och småbarn. Ett otroligt svårt beslut att ta att sälja hästarna, jag har varit hästtjej oavbrutet i snart 28år... Det är en stor del av min identitet, förutom att jag älskar de individer jag har både högt och innerligt.

Chiquita är mitt avelssto, hon var tänkt som min ridhäst men ödet ville annorlunda och nu är hon avelssto på heltid. 

Gällande henne har beslutet varit svårast för henne "kan" jag ha kvar rent fysiskt för egen del, men jag har svårt att motivera att hålla ett avelssto av rent sentimentala skäl, det kostar för mycket pengar.

Jag har annonserat henne en kort period, "egentligen" för kort för att få till en försäljning, men i måndags hade jag satt deadline, då skulle jag behålla henne eftersom hon är dräktig i år. Behålla henne över fölningen och ta beslut efter det om fortsättningen.

I söndags sålde jag henne...för en toppenköpare dök upp.

En h efter att de lämnat stallet och jag samlat ihop mig nog för att åka hem så inser jag att väglaget gått från torrt och fint till ren blixthalka.

Krypkör hem och ringer sedan köparna, det samtalet kommer jag aldrig någonsin att glömma. Paniken i deras röster, gråten, ljuden från räddningstjänsten...

http://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/mardromsscenariot-kraschade-med-draktigt-sto-i.htm

Jag tänker inte redogöra för allt, men det har varit väldigt tumultartade dygn som följt.

TACK OCH LOV klarade sig samtliga inblandade utan större skador, de hade riktig riktig änglavakt!

Jag mötte upp djurambulansen på Ultuna och sedan har det rullat på. Nu har jag hjälpt köparna att köra Chiquita till det ställe jag själv skulle haft henne på för fölningen. Enda skillnaden är att jag inte äger henne själv längre....det smärtar ända in i själen - det, och allt hon fått utstå. Älskade häst <3

Huvudsaken är att hon mår bra nu på det stora hela och fölungen lever om i magen <3 

Jag önskar att jag kunde skriva "slutet gott, allting gott!" men det är lite tidigt ännu. Så småningom hoppas jag av hela mitt hjärta att det kommer!