Sjuka barn

Känslan när man hör yngste barnet hosta så han kräks i sängen (vilket senare visar sig vara precis allt innehåll som någonsin skulle kunna rymmas i en ettårings mage inkletat över hela barnet och hela sängen) och sedan hör store sonen vakna och gå upp för att kissa men i sin feberyra tror att han var inne på toaletten långt innan han de facto var det, så kisset är på många andra ställen än i toaletten, den känslan är väl lite "sådär"... När det hela sedan toppas med att lillen hinner göra om hostkräkningen ännu en gång innan vi ens hunnit torka upp kisset, så ja...

Det är onekligen synd om dem och hjärtat både ömmar och värker av att se dem dåliga. Även om de (tack och lov!) inte är mer än lite febriga och hostiga och även om det, handen på hjärtat, hade varit liiiite skönt att vara befriad från föräldraansvaret just där och då, en liiiiten stund medan kräket skulle trollas bort och kisset torkas upp.

Idag mår båda två bättre, Calle är nästan feberfri, och Cedrik sover just nu utan att hosta allt för mycket <3

Vi har varit på biblioteket och lånat en film åt Calle så nu sitter vi och myser med den i soffan. Ett privilegium när man är sjuk!