Den nakna sanningen

Ser ut såhär. 

Jag har bestämt mig för att jag lika gärna kan dokumentera denna läkning också, dvs såret. Hoppas det inte väcker anstöt hos någon. 

Nu när jag ser bilden så kan jag förstå att de rekommenderar kirurgtejp i 6mån för finast möjliga ärr ;-) Så nu är tejpen på igen, jag tog av den för att duscha.

Att hela nedre delen av magen fortfarande är så svullen beror på att de sytt väldigt väldigt rejält under huden. 

Jag känner nu ändknutarna tydligt och enligt kirurgen så är allt sytt med dubbel tråd och som sagt väldigt väldigt rejält. Ändarna är surrade en massa varv för att stå pall hostningar, nysningar och annat och kommer att vara kvar i upp emot ett halvår innan kroppen tagit hand om tråden och allt är läkt. Lite spännande sån där kuriosa, tycker jag.

Min kirurg ringde upp idag igen och kollade läget med ben och annat. Jag fick lite tips på övningar för benet för att se till att inte stora lårmuskeln börjar förtvina som det kan bli när det blir smärtblockader i det område som det är för mig. Imorgon ska jag prova att öka på mina små promenader lite till.

Kirurgen undrade om det är värre än jag föreställt mig innan, men det tycker jag definitivt inte. Jag är ingen som direkt funderar över smärta och dylikt i förväg, särskilt inte när det kommer till okända situationer. Jag fokuserar på att ta det som det kommer, så fungerar jag. Hantera eventuella problem när de uppstår, inte i förväg om det går att undvika - blandat med en stor portion realism och fakta. En strategi som hjälpt mig många gånger och som jag är väldigt glad för. Det är svårt att beskriva exakt hur jag menar, men det var i alla fall skönt att ärligt kunna svara "-nej, inte alls" till kirurgen.

Idag har jag haft massor med trevligt fikabesök här och jag klarade att sitta längre än jag gjorde innan operationen innan smärtan ökade, hurra! :-D Full fart framåt! Små steg i alla fall!

Nu - sovdags!