Gissa hur skönt det är, även om alla på sjukhuset var fantastiska! All heder åt jobbet de gör, och hur noga de var med oss alla.
Min kära mor hämtade mig på sjukhuset och en fin sjuksyster skjutsade ner mig till entrén via Apoteket i en rullstol - tyvärr fungerar inte vänsterbenet nog för längre promenader ännu.
Mamma hade på min begäran köpt med sig tårtor till personalen, det kändes som det minsta jag kunde göra efter så fint omhändertagande. Oavsett om det är deras jobb eller ej att göra just det de gjorde, så tycker jag man ska försöka visa så mycket uppskattning man kan, när man kan det. Det finns ingen som inte gillar uppskattning för ett bra jobb resonerar jag :-)
Här hemma går det sakta men säkert framåt. Jag är lite trött av tabletterna, och tar fortfarande sprutor med blodförtunnande, men så har det ännu bara gått 5dagar sen operationen. På det stora hela mår jag bra! Det är egentligen bara vänsterbenet (varifrån de plockade benmassa) som är något bekymmer tycker jag nog och det blir stadigt bättre det med.
Idag har jag tex bara en fysisk ålder av sisådär 92år, igår var den 93år och i förrgår ytterligare något år ;-) Jag återfår och mer känsel i vänster ben och svullnaderna börjar att minska.
Idag har dagen största insats bestått i att baka en kladdkaka med barnen till söndagsfika. Med div små pauser så stod den till slut i ugnen och god blev den <3
"Jättemumsig!" och "Smaskens!!" var lillens summering.
Lillen tycker att elvispen låter för mycket och tar det säkra före det osäkra...sötnos.
Resten av dagen har fördrivits på soffan med barnen vid min sida delar av dagen, läsandes böcker, syendes på sykort eller läggandes pärlplattor. Hjärtebarnen! De pysslar om sin mamma efter bästa förmåga <3
(Observera min allt igenom fantastiske make i bakgrunden, för tillfället bytandes blöja. Han är verkligen min klippa i livet och just nu får han ju av förklarliga själ rodda med precis ALLT inkl. hjälpa mig med det mesta. Allt utan ett pip, såklart. Som jag älskar den mannen!! <3 )
Nu försöker jag sova för natten men nervpirrandet i vänsterbenet lever sitt eget liv. Förhoppningsvis somnar jag ändå om en stund. God natt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar