tisdag 21 januari 2014

Den eländiga vaden - äntligen hjälp!!

Den eländiga vaden skulle dock kunna döpas om till den eländiga kroppen...

För att summera det hela så har jag nu gått 4 gånger hos en toppenbra sjukgymnast inriktad på idrottsskador. Stället ligger dessutom bara några minuters gångväg från jobbet - fantastiskt! Särskilt som jag är där 2ggr/v. 

Hon bara skakade på huvudet under första besöket och undrade hur i hela friden jag kunnat få diagnosen benhinneinflammation och ja - det undrar ju alla utom läkaren som sade det, helt utan annan undersökning än magnetröntgen.

Sjukgymnastens tes är muskelbristning i låret (!) och stora inflammationer i vaden samt reaktioner i hela högersidan, mest pga en gammal ryggskada jag ådrog mig för 17(!)år sedan där Ischiasnerven åkte på storstryk. Jag hade riktigt lång rehab då, med bl.a. tejpningar och korsett i över ett halvår, likaså knappt gå i skolan alls under en lång period och var helt befriad ifrån skolgymnastiken under sista året i grundskolan. Sedan dess har jag varit mer eller mindre besvärsfri från ryggen (tror jag i alla fall, det blir lite spännande att se skillnaden om några månader ;-) ), - så jag har faktiskt inte kopplat ihop skadorna nu med ryggskadan i över huvud taget själv, det var så himla längesen - men förmodligen byggdes aldrig den djupa bålmuskulaturen upp ordentligt som den skulle efter det, vilket bidragit till belastningsskadorna nu. Jag är sned i bäckenet/ryggen sedan dess och när jag ökade belastningen i löpningen så klarade inte kroppen av det. De stora/ytliga bålmusklerna är helt ok, 
men de små djupa är som sagt kass, min kropp hittar dem knappt.
Jag gissar att två graviditeter och 5 småbarnsår inte direkt hjälpt till heller...

Att jag är sned kom inte som någon nyhet, det har jag känt genom alla år, i alla fall sen jag började trappa ner på antalet timmar på en hästrygg. Att jag däremot har SÅ pass mycket sämre koll på min högra sida som jag har kom som en nyhet, likaså att nerven har så stor inblandning i de smärtor jag har kvar. Det är inte mycket längre, i princip ingenting i jämförelse med för ett par månader sedan nu när muskelinflammationerna har lagt sig efter att jag bara vilat, vilat och vilat från all form av träning, men de smärtor som ÄR kvar, är tydligen kopplade till nerven. 

En ny kropp, någon?

Det positiva är att jag är SÅ mkt bättre redan efter dessa 4 gånger! Tror även inläggen bidrar lite positivt. Jag har tom gått minst en väg till jobbet, och dessutom trappat upp ridningen men är ändå bättre. Halleluja! Jag har fått ett gäng övningar som jag gör 2 gånger om dagen, nyttigt.

Sjukgymnasten tycker vi jobbar på intensivt i ett par månader hon och jag, så får ortopeden ta över sen beroende på hur långt vi kommer (jag har en remiss inskickad och väntar på att bli kallad). Förhoppningsvis behövs inte det! Vi får se, jag är hoppfull just nu i a f.

Att springa Göteborgsvarvet som planerat är dock förstås bara att glömma, sjukgymnasten skrattade gott... Jag får peppa de andra tjejerna istället och hoppas att jag fått börja så smått igen då i alla fall :-)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar