Medicinkuren är nu slut och jag var hos en sjukgymnast imorse. Summa sumarum kan nu krasst konstatera att det blir inget Lidingö Tjejlopp, det blir förmodligen inte ett uns mer löpning alls denna säsong, och frågan är om jag ens kommer att kunna springa Göteborgsvarvet i vår eftersom det kräver så pass lång träning innan. Jag tror inte att jag behöver tillägga att jag känner mig mer än otroligt ledsen och besviken... :*-(
Jag har en rejäl reaktion/överansträngning i framförallt sen och muskelfästena för djupa vadmuskeln och bursan där, och även på ett ställe i själva muskeln (misstänkt bristning) samt rejält på ett ställe på benhinnan på insidan.
Varför vet ingen och jag tycker verkligen att jag ökat träningen med eftertanke och varit försiktig (ok, utom sista passet kanske...), men något har ju helt klart hänt hur som helst. Spekulationen är att vaden inte riktigt klarat kombinationen av nya uppbyggda skor (jag har gått genom hela livet helt utan uppbyggnad innan, nämligen) och att något hänt under ett träningspass som sedan triggat igång hela reaktionen.
Oavsett vilket så är ju det enda alternativet att bryta ihop och komma igen. Tugga i mig den bistra verkligheten och verkligen vara noga med Rehab-träningen.
Just nu känns det mest tungt dock, för under de 1,5v som gått sen jag sprang sist så har jag blivit markant sämre trots dunderkur med diklofenak, och jag har nu känningar i hela benet och även ner under foten.
Inte kul. *Här finns det plats för många svordomar*
Det enda positiva var att dagens mycket grundliga undersökning visade att det förmodligen inte är någon stressfraktur i alla fall! Något att vara glad för!
Jag skall nu göra superenkla tåhävningar och dito stretch till att börja med. Jag behöver även träna lite för att läka (positivt) men negativt är att "träning" innebär max 5(!)min cykling till att börja med, sakta och plant och med väldigt långsam ökning, under förutsättning att jag inte får ont efteråt. Jag skall även skaffa simkort och prova att börja simma korta pass.
Men rida får jag göra sålänge det inte gör ont!! (det har det nämligen inte gjort de få pass jag ridit sista veckan och Berra rids ju bara ganska korta och enkla pass eftersom han är så ung :-) ) Tjohoooo!!!
Men enbart gå/promenera så lite som möjligt, och varje steg gör i dagsläget ganska rejält ont, så Berra kommer behöva stå ut med att bli fram och avskrittad uppsuttet... Inte optimalt för en treåring :-/
Stödstrumpor på på dagarna och så hästliniment mest hela tiden.
Så kan det gå. Skit också, rent utsagt!!
En ny vad någon?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar