Löpning #11, min första mil!

Efter att ha varit ute på landet (som vi kallar släktens sommarställe) och firat min moster och mina kusiner som fyllt år, så passade jag på att löpa hem därifrån. Det gäller att passa på! I helgen kommer en nära vän på besök, så då kommer det inte att bli mycket tränat :)

Mannen min sprang ut dit, medan jag kom efter med barnen och rena kläder, och så gjorde vi omvänt på hemvägen.

Hade inte planerat i förväg att springa milen, det är ca 7,5 km hem från landet raka vägen, men jag kände mig hyfsat pigg och dessutom nyfiken på hur jag skulle orka hela milen så jag sprang en extra sväng inne i stan. Och jag lände mig över förväntan pigg hela vägen, trots att magen var full med tårta och annat och att jag dessutom pratade i telefon med min syster de första 2,5 kilometerna (medans jag sprang, alltså..)! Skitkul!!! Jag gjorde det! Jag sprang hela milen, och dessutom på en i mitt tycke fin tid, i alla fall för att vara mig och dessutom första gången och allt. Hurra!!! Känner mig larvigt glad.

Jag har sprungit en hel mil en gång förut, på Lidingö Tjejlopp 2010, men då gick jag lite i den berömda Aborrbacken för att inte stumna alldeles (den är i mitten av loppet), så jag vet inte om det riktigt räknas? Nu har jag i alla fall gjort det "på riktigt" och det kändes dessutom bra längs vägen!

Vi får se hur kroppen känns imorgon... men jag tror nog att den inte skall vara alltför sargad, för jag kände mig som sagt hyfsat pigg hela vägen. Det är i så fall höger hälsena som nog kan komma att ömma lite, men jag hoppar innerligt att jag får fel på den punkten :-)

Yey, det går framåt!