Ett helt år har gått...

...sen min fantastiske "Boris", yngst i syskonskaran av mina hästuppfödningar, tog sitt sista andetag. Det var en kristallklar natt, med hög luft och en otrolig stjärnhimmel.

Det är det inte i natt, men ett ljus brinner nu som då för honom, i vår trädgård och gör vad det kan för att ljusa upp natthimlen. I kväll är Boris kväll.

Boris har en mycket speciell plats i hjärtat och saknaden ter sig lika stor idag som för ett år sedan.

Dessa underbara hjärtevänner hästarna, så mycket glädje och så mycket sorg...men allra allra mest - så oändligt mycket tacksamhet jag känner inför dem.

Basiliqa, lille Boris och jag, för två år sedan. Ett foto som sitter här hemma;

<3