Livet ifrån ett annat perspektiv

Det blev ingen park med barnen, istället tog jag med dem och hälsade på deras gammelfarmor, dvs min farmor.

Farmor är en fantastisk kvinna som betytt mycket för mig genom livet. Hon flydde hit under andra världskriget, gravid med min pappa, och hon har alltid varit en symbol för Den Starka Kvinnan som envist klarat sig igenom livets alla motgångar och alltid haft stor omtanke om alla omkring sig.

Nu börjar hon att bli svagare i både kropp och sinne, snart 90år fyllda. Fram tills farfar dog på julafton i år, så var hon i fysisk topptrim och så gott som helt i topptrim även i sinnet. Promenerade flera km varje dag i lika god fart som jag själv. I tomheten efter farfar så har det gått snabbt utför, och hon har varit väldigt dålig ett tag.

På de få månader som gått sen julafton så har hon förändrats på så många sätt, och hon kommer aldrig att bli sitt forna jag igen, men idag var hon ändå piggare än på länge <3
Glädjen över att se henne leka på alla fyra på golvet med barnen, och bära lite på lille C på det mest självklara sätt, är något ingen trodde hon skulle kunna göra igen. Minnena från dagens besök kommer jag för alltid att bära med mig i hjärtat.

Fina fina farmor <3. Jag är så glad att hon fått uppleva våra barn, och de henne.