En mil på Lidingö

2010 så hade jag en period som jag löptränade. Jag hade just sålt den ridhäst jag hade då och kände att jag behövde någon ersättning träningsmässigt. Löpning är ju trots allt en väldigt enkel träningsform som går betydligt mycket lättare att klämma in i småbarnslivet än mycket annat, så jag gav det en chans trots att jag då i princip aldrig löptränat. Jag såg mig definitivt inte som någon löpare.

Men jag gav det som sagt en chans och anmälde mig tämligen omgående till Lidingö Tjejlopp för att ha ett träningsmål. Det var 6 veckor dit och jag kämpade på med träningen och kände mig både nöjd och stolt när jag kom i mål på 1.01.50 (10km terränglopp) med krafter kvar. Det var min första mil.

Sedan ersattes den träningen med annan träning och sedemera ny graviditet och senare ny ridhäst, så nu, utan ridhäst igen så har jag ju som bekant börjat löpa igen ;-P Nu har jag ju dock hunnit med att köpa mig en ridhäst igen under tiden som gått sen jag började löpträna igen, men jag tänker försöka få in lite löpning ändå i schemat, då Berra är så pass ung fortfarande.

Nu har jag anmält mig till samma lopp igen, och det går av stapeln om en dryg månad. Det ska bli jättekul! Juntagänget som sedemera även blivit löpargänget, skall alla vara med :-)

Jag ser mig fortfarande inte som någon direkt löpartjej, men så sakteliga börjar jag i alla fall göra framsteg, vilket känns kul och motiverande. Denna gång har det blivit längre uppladdning än 6 veckor, närmare bestämt 3 månader + den månad som är kvar. Nu hoppas jag att jag skall klara mig ifrån alla nytillkomna förskolebaciller och annat så jag kan träna även den sista månaden :)

Oavsett vilket så har jag varit sugen på att åka ut till Lidingö och springa den sträcka som loppet går på för att testa lite, och idag hade jag bilen upp till jobbet så jag passade på att åka dit innan jag åkte till kontoret.

På tok för lite sömn etc gjorde benen lite tunga men jag var taggad ändå och bestämde mig för att tillåta mig att gå i de två värsta uppförsbackarna (det är rejält kuperat på sina ställen) om det kändes allt för jobbigt, så så fick det också bli. I övrigt tyckte jag att jag hittade en rätt bra rytm och njöt verkligen trots att jag flåsade på rätt bra ;-)

Trots att jag alltså gick lite så sprang jag på 5,5 minuter kortare tid än 2010 vilket jag verkligen är supernöjd med! Kul!! Nu hoppas jag på att kunna kapa någon minut till när det väl är dags :-)

Innan dess väntar Blodomloppet på måndag, också det 10km fast i stadsmiljö istället för terräng. Spännande! Det återstå att se vilket tempo jag kan hålla då. Jag har inte allt för stora förhoppningar på att springa särskilt mycket snabbare än idag, då jag fortfarande går upp för högt i puls när det går för fort och därmed måste hålla ner farten lite för att orka och då är det inga problem alls. Så fysiken är betydligt bättre än flåset, kan man säga.

Oavsett vilket - kul att se utveckling!!