torsdag 8 augusti 2013

Välkommen hem, älskade häst <3

I september förra året tog jag beslut om den svåraste hästförsäljning jag gjort. Jag sålde den avkomma efter min så högt älskade Basiliqa (hästen med stort H i mitt liv) som var mest lik henne själv. Lille Berlin, alias "Berra".

Jag gjorde det med stor sorg i hjärtat, men en häst är fullt tillräckligt för mig/familjen nu under småbarnsåren, och då valde jag att satsa på Chiquita istället för att kunna avla vidare i ett senare skede. Berra, Chiquita och Bosse - som är min systers och ytterligare en i den 6 avkommor stora syskonskaran efter Basiliqa (de andra har jag sålt och den siste är tragiskt nog död) - är tredje generationen hos oss. Trots att jag visste att jag gjort ett bra beslut så har saknaden har varit stor. Berra är en mycket stor personlighet och har verkligen varit speciell från sitt första andetag.

Han låg i ett svårt felläge vid födseln, så svårt att det var nära att jag förlorade både honom och hans mor där och då. Men allt gick mirakulöst nog bra, jag lyckades vända runt honom rätt där inne i livmodern (veterinären fanns på telefonen men hann inte fram, man har så oerhört kort tid på sig vid fölningar) och den totala tillit Basiliqa visade mig den natten kommer jag aldrig någonsin att glömma.

Så lyckades jag och stallägaren till slut dra ut honom med gemensamma krafter och trots att benen på honom initialt var så pass skeva efter felläget att han inte kunde stå själv första dygnet, utan vi fick stötta honom varje gång han skulle upp och dia, så tog han livet med en klackspark. Det har han gjort sen dess <3

Så när Chiquita så tragiskt visade sig ha sin svåra skada i våras, och Berras nya ägare ringde och ville att jag skulle köpa tillbaka honom då hon bytt jobb och inte skulle hinna med honom ordentligt så föll alla bitar på plats. 
När Chiquita för några veckor sedan blev konstaterad på dygn 45 hos fodervärden, och jag hälsade på henne och kunde konstatera att bättre kan hon knappast få det <3 så kunde drömmen om att låta Berra få komma hem igen få bli sann. Tack vare min underbare älskade förstående man förstås, som vid det här laget vet vad hästarna betyder för mig, trots all tid de tar och alla pengar de kostar <3 Det är kärlek det!

Kärlek är det också att få ha Berras mule mot min kind igen <3 Måtte vi få många många många år ihop!

(Berra är för er hästintresserade född 2010, nyss inriden hos min nära vän Bellas sambo J, och efter Fighting Alpha - Quite Easy)






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar